Democracy politics Essay

Politiska påverkansmöjligheter kan delas upp i 4 nivåer: kommunal nivå, nationell nivå, EU-nivå och internationell nivå. När man drar slutsatser om påverkansmöjligheter och demokrati kan man ha maktfördelningen mellan de olika nivåerna i åtanke, men i denna text har jag dock valt att främst fokusera på den nationella samt kommunala nivån.

Olika aktörer (grupper och intresseorganisationer/företag) har olika tillgångar samt möjligheter att påverka politiska beslut beroende på exempelvis: ålder, etnicitet/migration, inkomstklass, utbildning. Rent demokratiskt kan dessa skillnader potentiellt medföra somliga för- och nackdelar, då demokratin i ett samhälle egentligen borde inkludera alla sorters olika grupper och frånse de tidigare nämnda faktorerna med hänsyn till att demokratin centralt är ett system som baserar sin legitimitet på medborgarnas deltagande, vilja och jämlikhet. Demokratins förlitan på allmänna val och därmed majoritetsregeln leder följaktligen till en av de dominerande spänningarna mellan balansen av majoritetens vilja och minoriteternas rättigheter.

I demokratiska samhällen utbildas människor från och med födseln, där de lär de sig att deras röst är viktig och att deras röst räknas. När det kommer till ålder har dock olika åldrar olika förutsättningar och påverkansmöjligheter inom politik. Detta kan anses vara odemokratiskt eftersom yngre människors röst borde väl värderas lika högt som vuxnas, eller? Så, vad är det som gör barns påverkansmöjligheter begränsad i jämförelse med vuxnas? Jo, det grundar sig främst inom det allmänna valet då endas myndiga (över 18 år) får delta i omröstningen. Och eftersom rösträtten är en rättighet som tas ifrån barns frihet att påverka, anser jag detta vara en nackdel ur ett demokratiskt perspektiv. Barn är människor som förväntas följa lagar och uthärda straff precis som vuxna. Även om strafflagarna inte alltid är lika allvarliga, är det faktum att barn omfattas av samma riktlinjer och förordningar som vuxna en indikator på att de borde ha ett ord i dem. Sammanfattningsvis: om ett barn (över 15 år) får dömas i samma grad som en vuxen, betyder det att lagen påvisar ett samband mellan barnets agerande och ett vuxet ansvar, men när det gäller rösträtten antas den här personen plötsligt inte kunna ta ansvariga beslut. Därav anser jag att barn bör ha ett uttalande om de lagar de måste följa och vem som stiftar samt verkställer de. Precis som vuxna får friheten att inte rösta, bör barn få friheten att rösta.

Många människor menar att unga inte har rätt mental attityd samt utvecklat tankesätt för att kunna uttrycka sina politiska åsikter och därmed påverka ex. valet på ett lämpligt sätt. Visserligen är detta sant; barn har oftast inte lika stor insikt kring politik och vad som är mest förmånligt för samhället som vuxna, och om dessa okunniga barn får rösta på valet kan det långsiktigt bidra till stagnation i samhället. Därför kan begränsningen av rösträtt ur återigen ett demokratiskt perspektiv anses vara en fördel. Dock behöver det inte resultera på detta sätt, utan studier har i själva verket konstaterat att rösträtt eventuellt kan medverka i tillväxten av ungas politiska engagemang, vilket kan bidra till fler politiska insikter och gynna samhället i stort. Samtidigt skulle inte en exempelvis 16-årings politiska kunskaper anses vara marginellt lägre än en 18-årings. Vem har då befogenhet att dra en slutsats och bestämma vad som är en "dålig" röst när demokratins fundament påvisar allas lika värde? Att inte ge en specifik grupp människor rösträtt tillåter deras frihet samt vilja att förtryckas. På grund av detta kan politiskt engagerade omyndiga vända sig till andra tillvägagångssätt för att kunna påverka samhället.

Påverkansmöjligheter varierar självklart även mellan olika barn då deras förutsättningar bidrar till potential samt engagemang vilket innefattar deras egna väg till påverkan och förändring; jag syftar främst på två faktorer: politiska åtgärder i grupp eller enskilt och politiska åtgärder av politiskt insatta/icke insatta individer. När det kommer till enskild och gemensam påverkan skiljer sig dessa två åt med anledning av att individuella människor tas mindre seriöst eftersom en enskild röst inte värderas lika högt som ett högre antal röster, vi ser detta mönster ofta inom politik särskilt i samband med exempelvis majoritetsregeln samt faktumet att demokrati handlar om att göra så många människor (alltså, i ett rimligt sammanhang: majoriteten) som möjligt, nöjda. Det man då kan göra som enskild ungdom är att exempelvis skriva artiklar, insändare, blogga på nätet, sätta upp affischer, etc -allmänt bilda opinion. Jämförelsevis är det mycket enklare att få sin röst hörd som grupp då man exempelvis kan gå med i ungdomsförbund som stödjer dina artiklar m.m samt utnyttja folk- och medborgarinitiativ. Detta innebär att en undertecknad lista av minst 10% av röstberättigade invånare kan beordra en folkomröstning. Initiativet kan däremot väldigt ofta avvisas av parlamentet. Dock är det finns det större chans samt påverkansmöjlighet när initiativet görs av en större grupp, då det oftast utvecklas flera tankar, flera perspektiv och flera argument som stödjer åsikterna som framförs. Ur ett demokratiskt perspektiv kan detta anses vara både en fördel och nackdel. Det är en fördel eftersom människor som inte har rösträtt p.g.a. deras ålder får en möjlighet att trots det kunna påverka samhällets politiska förutsättningar. Däremot ska ett exempelvis initiativ inte nödvändigtvis prioriteras högre baserat på kvantiteten av människor som står bakom det, utan det faktiska innehållet och syftet med initiativet, därför skulle jag demokratiskt anse detta vara en nackdel då det i stort sätt begränsar ungdomars generella påverkansmöjligheter.

När det kommer till politiskt insatta/icke insatta individer är föregående punkt även relevant. Politiskt insatta ungdomar skulle engagera sig politiskt genom exempelvis att skriva artiklar eller delta i initativ. Däremot har studier visat att icke-politiskt insatta ungdomar, framförallt mellan åldern 15-16, ofta vänder sig till exempelvis civil olydnad för att eventuellt kunna påverka samhället genom att uttrycka sitt missnöje. Civil olydnad består bland annat av att agera med brottslighet eller sabotage. Detta beteende kan både bero på att de upplever att ingen kommer att lyssna på de om de använder sig av legala politiska medel och att även många av dessa specifika ungdomar oftast inte har tillräckligt stor insikt kring tillgångar av olika legala politiska medel samt påverkansmöjligheter. Detta förutsätter aktivism i form av brott och kan potentiellt skada samt provocera andra människor, just detta är inte demokratiskt gynnsamt med tanke på att människor borde följa de lagar som majoriteten instämmer vid. Och detta visar ännu en gång det kontrast vi tidigare nämnde: mellan politiskt kunniga ungdomar, som borde få rösträtt och icke-politiska ungdomar, som inte är tillräckligt insatta samt ansvariga för att kunna få rösträtt. Ett till omständighet där barns enskilda röst mest troligt nedvärderas är när det gäller medborgarförslag och medborgarpaneler. Eftersom detta associeras direkt med kommunfullmäktige ligger makten mestadels hos just kommunfullmäktigen. Detta är problematiskt eftersom medelåldern för kommunfullmäktige är runt 50 år. Därför kan en röst i detta sammanhang tas på mindre allvar då en exempelvis 16-årings synpunkter samt problem inte anses vara relevant för en grupp 50-åringar, därmed anser jag ännu en gång ur ett demokratiskt perspektiv att detta är en nackdel med sambandet mellan medborgarförslag och unga människor som aktör.

En aktör som generellt har mindre påverkansmöjligheter än resten av befolkningen är invandrare eller allmänt folk med utländsk bakgrund. Med svenskt medborgarskap följer självklara rättigheter; utan medborgarskap kommer man exempelvis inte att kunna delta i riksdagsvalet. När det kommer till valdeltagandet bland invandrare/nykomlingar har endast svenska medborgare möjligheten att rösta till riksdagsvalet. Dock så krävs det endast uppehållstillstånd och att man har varit bosatt i sverige minst 3 år för att kunna rösta i valen till landstinget och kommunen.

Att de har en begränsad politisk makt beror även på hur samhället ser på de. En nykomling bemöts och utsätts oftast av systematiskt förtryck. Detta innebär bl.a att hen är politiskt begränsad mot möjligheter att generellt vara politiskt insatt, p.g.a hens exempelvis etnicitet, språk, eller religion. Den främsta orsaken till politisk diskriminering är att förhindra individer från vissa bakgrunder att förändra eller påverka den nuvarande politiken som är gynnsam för andra privilegierade grupper i makten. Där majoriteten försöker förminska det politiska deltagandet av minoriteter för att behålla sin makt. Detta grundar sig i att människor från andra länder med annorlunda politiska ideologier samt styrelsesätt ses som ett någorlunda hot mot dagens politik såsom samhälle. Avsikten att upprätthålla kulturell eller nationell identitet leder vanligtvis till politiskt förtryck mot minoriteter. Icke-medborgare brukar ha ytterligare begränsad tillgång till statliga resurser samt stöd. Detta är särskilt centralt i dagens samhälle med tanke på migrationskrisen. P.g.a detta värderas folk med utländskt ursprung lägre, därav även deras åsikter. Detta kan ytterligare bero på att folk som har bott en mindre period i sverige anses ha en mer begränsad insikt kring vad som är bäst för just det svenska samhället. Därför kan detta vara en orsak till varför politiker möjligtvis inte tar förslag från invandrare lika seriöst. Och just p.g.a. detta begränsas invandrares påverkansmöjligheter. Ur ett demokratiskt perspektiv anser jag detta vara en nackdel eftersom människor ska inte värderas lägre baserat på deras ursprung.

En annan faktor till varför denna aktör har mindre påverkansmöjligheter är p.g.a potentiellt bristande språkkunskaper. Därav ytterligare begränsas deras förståelse över svensk politik och information om tillgång till olika möjligheter att påverka, samtidigt som de upplever det som svårare att formulera samt uttrycka sig kring bl.a politik, och just därför blir det även svårare att påverka. Samtidigt som många personer med utländskt ursprung ‘omedvetet’ har mindre politisk påverkan finns det även de som själva väljer att inte delta i politiken. Detta kan bero på flera olika saker men jag tror att det främst beror på den rasism invandrare oftast upplever. Detta förtryck bidrar till att människor inte känner inte sig som en del av samhället vilket resulterar i att de inte ser ett syfte med att försöka påverka samhället eller överhuvudtaget rösta.

Icke-medborgare i ett samhälle kan ha migrerat till landet för arbete, utbildning eller familjen. De kan dock även vara flyktingar som var tvungna att fly från fattigdom och/eller krig. Dagens politik handlar ofta om dessa människor samt migration, men som vi har konstaterat är det sällan de faktiskt får sin röst hörd. Bristande deltagande bland en specifik grupp kan ses som ett hot mot demokratin eftersom de inte är representerade i samhället och just därför anser jag att detta är, ur ett demokratiskt perspektiv, är en nackdel.

En viktig aktör som har mer eller mindre politiska påverkansmöjligheter är hög/låg klass; alltså hög/lågutbildade och hög/låginkomsttagare. Eftersom den låga social klassens tillvaro anvisar att samhället innefattar individer med högre social och ekonomisk ställning som mer effektivt kan utnyttja möjligheterna till politisk utveckling. Detta bidrar till en minskad tro på förmågan att effektivt kunna delta i politiken bland den lägre klassen. Social klass påverkar nivån av politiskt deltagande och politiskt inflytande.

Studier har visat att rika, välutbildade människor är mer benägna till att rösta och att bidra med kapital till politiken än individer inom lägre klass. Denna trend innebär att individer i överklassen har större politiskt deltagande och större politiskt inflytande än dem i lägre positioner. Dessutom är människor med högre status mer benägna att hålla politiska positioner än människor i lägre klass, detta bidrar till att lågutbildade och -inkomsttagare känner sig mindre representerade inom politiken, vilket bildar en känsla av uppgivenhet bland dessa människor då deras röst inte övervägs eller värderas lika högt som folk från högre klassens, och därav begränsas deras påverkansmöjligheter. Politiskt deltagande och påverkan handlar även om huruvida en person uttrycker sin röst. De materiella fördelarna förenade med hög socioekonomisk status medverkar i att överklassen i allmänhet, har sannolikt bättre tillgång till prestigefyllda skolor, elita sociala nätverk och därmed pedagogiska och professionella personer i mäktiga positioner som har specifika kunskaper. Dessa sociala förmåner sträcker sig från fördelar med att söka utbildning och jobb till juridiska samt politiska påverkansmöjligheter. Människor i högre klass har även fler anledningar att vara insatta inom politik; kanske är de högutbildade inom ett specifikt ämne eller så jobbar de i ett stort företag som självklart vill gå vinst. Detta bidrar till att de känner ett behov eller vilja till att påverka då det potentiellt kan vara gynnsamt för deras åsikter eller deras arbete, etc.

Med denna insikt bland lägre klassen blir det svårt att tänka sig att man faktiskt kan ha en påverkan på politiken när högre klassen har så stora förmåner när det kommer till påverkansmöjligheter (inkl. kontakt med IO eller stora företag, en plattform med många lyssnare/läsare/tittare, pengar till insamlingar/bilda opinion/lobbying, etc.) Det svaga förtroendet på politiska påverkansmöjligheter skapar en omotivation till deltagandet i de allmänna valen. Detta kan klassas som en social norm. Forskare har påvisat att det inte är begäran att påverka social utveckling utan dessa normer som får/inte får oss människor att rösta.

Forskning har väl etablerat just detta förhållande mellan klass och politiskt engagemang; personer med lägre inkomster som har mindre utbildning eller som arbetar utanför ex. större verksamheter engagerar sig generellt mindre inom politik; de röstar mindre, är mindre benägna att investera pengar för att påverka, de lägger mindre uppmärksamhet åt politiken. De är följaktligen mindre benägna att tro att de kan påverka politiska beslut eller att ha rätten att delta i politiken. Ur ett demokratiskt perspektiv är detta en nackdel eftersom demokratisk politik omfattar alla människor oavsett utbildning, inkomst eller klass, och just därför borde folk i lägre klass kunna tas på samma allvar och ha samma potential till påverkan som folk i högre klass.

Intresseorganisationer består främst utav olika föreningar, exempelvis arbetsgivarföreningar, ideella organisationer, fackföreningar etc. Dessa företag har alltid ett syfte samt påverkansmål med deras arbete. När ett eventuellt politiskt beslut eller parti innebär en risk eller en negativ faktor mot deras syftemål, försöker de oftast påverka politiken, antingen direkt med förslag eller information till politiker eller indirekt genom att bilda opinion bland medborgarna. Barncancerfonden och diabetesförbundet är exempel på intresseorganisationer. Ett gemensamt syfte de tjänstgör för är förbättringen av sjukvård. När det exempelvis ett parti står för går emot förbättringen av sjukvård, kan dessa organisationer lyfta fram problemet ur deras perspektiv och därmed belyser både medborgare och politiker om just varför de anser att det är oförmånligt för samhället. De även indirekt påverka politik genom att bilda en allmän opinion bland medborgare. Detta kan de göra genom att använda sig av sociala medier, skicka broschyrer till hushåll, kampanjaffischer, lansera en webbplatser och/eller organisera online-omröstningar. Detta kallas för lobbying.

Intresseorganisationer är politiskt partiska och kan därför försöka informera läsare om ett specifikt parti eller allmän ideologi, övertyga läsare om det mest troliga valresultatet, varför ett parti är bättre eller sämre än de andra, etc. Detta gör de för det oftast gynnar företaget och dess medlemmar att ha ett inflytande över en specifik politisk fråga. Betydelsen och värdet av intresseorganisationers argument och uttalanden varierar självklart mellan person till person, men är oftast särskilt övertygande för personer med minimal politisk insikt. När det kommer till människor som är mer politiskt insatta är det dock svårare att övertyga, då de oftast har hört mycket av intresseorganisationers argument innan och det därav blir mer komplicerat att ändra på deras redan fastställda åsikter. Även om information via en intresseorganisation är ny för politiskt insatta människor är det mer sannolikt att de har ett större förtroende för sina egna kunskaper och är därför mindre benägna att ändra dem. Generellt har större intresseorganisationer och allmänt företag en mer framstående politisk påverkansmöjlighet än enskilda individer. Detta beror främst på att de har mer resurser att utgå från; högre antal professionella arbetare, kapital samt rykte. Alla dessa faktorer bidrar till att de kan arbeta med påverkan mer effektivt, då de exempelvis kan skapa professionella affischer, hemsidor, inlägg i sociala medier med hjälp av högutbildade människor som har koll på ämnet.

De har även större makt när det kommer till påverkan genom folkinitiativ och medborgarinitiativ då IO och stora företag enklare kan nå ut till fler folk och därav medföljer fler röster. Eftersom dessa IO och företag inkluderar en stor kvantitet av medborgarnas röster är det på detta sätt enklare att övertyga både politiker och “vanliga” medborgare. Ett stort antal röster är egentligen den största faktorn till påverkan och politiker är därför tvungna att lyssna. Dessa företag jobbar inte bara effektivt med att påverka politik utan de gynnar även i stort sätt hela samhällets ekonomi, och därav gynnar de även politikerna, och p.g.a just detta finns det därför en stor sannolikhet till att politiker faktiskt överväger företags förslag. I grund och botten är själva syftet med demokrati att all makt ska ligga i folkets händer, därför skulle jag anse att IO potentiella politiska makt är en fördel för demokratin eftersom den gör det möjligt för ett stort antal människor att uttrycka sig själva på ett effektivt sätt, vilket ökar medborgarnas påverkansmöjligheter. Å andra sidan kan detta anses vara en nackdel ur ett demokratiskt perspektiv då all folks åsikter borde värderas lika oavsett om man yttras sig enskilt, är delaktig i en IO eller jobbar på ett framgångsrikt företag.

How to cite this essay: