Allma me 3 Essay

Personerna jag valde att intervjua är min Farfar, Torvald Salomonsson, pensionerad matematiklärare för högstadieelever, utöver det är att väldigt allmänbildad och vet det mesta om allt i världen. Han är en man med mer kunskap än bara siffror. Hans fru, min farmor, har även arbetat i flertalet år inom vården vilket har givit honom ett perspektiv inom även denna bransch, dessa yrken är två relativt lågavlönade jobb, sett från andra högutbildade arbeten.

Den andra personen är min mamma, Annika Salomonsson, hon arbetar fackligt som ordförande på unionen, vilket tvingar henne till att handskas med frågor kring rättigheter på arbetsplatsen. Utöver detta har hon flertalet högskoleutbildningar och är liksom min farfar väldigt allmänbildad.

Frågorna jag utgick ifrån i dessa intervjuer är följande;

Varför är de mänskliga rättigheterna viktiga för dig?

Vad betyder mänskliga rättigheterna för dig?

Hur skiljer sig bilden på de mänskliga rättigheterna från när du var yngre och idag?

Har du någon gång stött på något där du eller någon du känner blivit utsatt för något som bryter mot mänskliga rättigheterna?

Tycker du att Sverige uppfyller de mänskliga rättigheterna?

Under intervjuerna framkom det en del likheter mellan både min farfars svar och min mammas. Svaren på frågorna kring varför de mänskliga rättigheterna är viktiga för dem är lika, båda nämner att de är grund till deras människosyn och att dem är viktiga för att visa allas lika värde. Båda nämner även att de varit med i situationer där de känner att de mänskliga rättigheterna brytits eller var på gränsen att brytas. Båda nämner då lönesamtal och skillnaden mellan lönerna hos män respektive kvinnor.

När Farfar var yngre var allt färre medvetna om de mänskliga rättigheterna, han upplever att många människor idag är mer upplysta kring hur det ser ut i både sitt egna land men även i andra länder. Mycket på grund utav sociala medier och ett ökat tillskott av gammelmedier jämfört med hur det var på hans tid. Annika nämner även detta med de sociala medierna och människors medvetenhet men att det däremot även förekommer något dömande liknade en domstol på sociala medierna att folk dömer andra innan en domstol gjort det.

Vid frågan om de tycker att Sverige uppfyller de mänskliga rättigheterna nämner båda att de tycker att Sverige gör det till en viss del men att det finns brister, Torvald nämner att Sverige måste gör mer för att hindra hatbrott, terror, hedersmord, tvångsäktenskap och utanförskap. Han tar även upp problemet med lönerna ännu en gång, samt alla våldsbrott som gör att människor inte känner sig säkra och trygga. Annika belyser däremot Sveriges behandling av våra invandrare och de flyktingar som kommit till Sverige för trygghet och säkerhet. Men även hur vi behandlar våra barn då föräldrarna inte bor tillsammans och staten väljer hos vilken av föräldrarna barnet ska bo även fast det kanske inte är det som barnen vill.

Det är inte mycket som skiljer sig mellan deras svar, jag tror att detta beror på att dem har i många fall liknande åsikter och är väldigt måna om hur det ser ut i samhället idag.

Min Per Anger pristagare arbetade mycket med frågor kring kvinnor och deras rätt i samhället. Gégé Katana Bukuru arbetar i den demokratiska republiken Kongo och är verksam i organisationen SOFAD (Solidarité des Femmes Activistes pour la Défense des Droits Humains). Hon fick Per Anger-priset år 2017 för sitt hårda arbete.

I intervjun med Gégé Bukuru pratar dem mycket kring hur situationen i Kongo ser ut samt vad hennes organisation gör för att förbättra den. Dem pratar dessutom kring hennes erfarenheter och vad som påverkat henne i sitt liv till att arbeta för just dessa frågor.

Annika arbetar genom sitt fackliga arbete med frågor kring kvinnorna i arbetslivet och jämställdhet i löner och liknande. Både Annika och Gégé är aktiva i frågor som berör kvinnorna däremot skiljer sig frågorna något otroligt. Annika arbetar som sagt mycket inom arbetslivet medan Gégé arbetar med all typer där kvinnornas rättigheter bryts, där de blir lämnade efter krig och måste ensam ta hand om familj och kan inte på något sätt prioritera en karriär. Men även när kvinnor blir hedersmördade, våldtagna och slagna under kriget. De mänskliga rättigheterna är i en ständig kamp i Kongo och Gégé arbetar för att gör så att de gäller alla människor även där.

Det är därför svårt att jämföra en Per Anger pristagare med en helt vanlig person, Bukuru arbetar med stora och allvarliga frågor. Men man kan dock se likheter i deras åsikter båda personerna i mina intervjuer och Gégé har liknande människosyn, att alla ska vara lika värda. Något som även det är en stor del av de mänskliga rättigheterna.

Sammanfattning

För att avrunda och sammanfatta detta arbete drar jag slutsatsern kring att vi i Sverige är relativt upplysta och måna om hur det ser ut runt om i världen, vi vet till största del vilka rättigheter och skyldigheter vi har. De mänskliga rättigheterna är extremt viktiga för att få vårt samhälle att fungera och få alla individer att känna sig delaktiga samt respekterade.Varje enskild rättighet är viktig och ingen rättighet ska ha större betydelse än någon annan, trots att de prioriteras olika i olika situationer. I Sverige arbetar vi hårt med att följa de mänskliga rättigheterna men vi är inget land som följer det till punkt och pricka, det finns brister i vårt land också. Medvetenheten kring de mänskliga rättigheterna har förbättrats genom åren men det är trots det något vi fortfarande måste arbeta med. Runt om i världen bryts de mänskliga rättigheterna men vi har hjältar som dagligen kämpar för att få dem att verkligen gälla för alla människor oavsett kön, etnicitet, religion, hudfärg eller situation.

How to cite this essay: